Varför kan inte folk bara lämna mig ifred?!

Ahora håller min kära far på att sjunga en sång han nyss kommit på till kattens ära
"Vaar är kissekissemissen, vaar är kissekissemissen" I en besvärande ljus tonart som får en att undra av vilket kön ens "pappa" egentligen är.

Och under tiden pappa går och sjunger sin så kallade skönsång, hörs en massa dunkanden från övervåningen. Efter en översiktlig inspektion hittar jag en av lillebrors vänner ihopkrupen på hallgolvet som, innan han hinner förklara orsaken till hans något udda valda plats att vara på, får en stor flygande kropp över sig (aka min lillebror) vilket förklarar det mystiska dunkandena.

Irriterad som jag redan är skakar jag på huvudet och går vidare, då jag hör lillebrors vän säga "Åh, vaselin, mmm Oliver ge mig lite" med en förförisk ton i rösten. Jag har nu också börjat betvivla min lillebroders sexualitet.

Min mamma sitter i samma stund som detta händer i extas och skriker till alla i huset att Nyköping är på tv och ska ivrigt diskutera med allt och alla som går förbi (tom hunden går an när ingen annan vill höra) om vad som kan vara orsaken till varför någon skulle vilja tända på Blue moon bar.

Och mitt i kalabaliken sitter en mycket frustrerad liten Bella och ska plugga fysik för glatta livet. Jag känner att en lägenhet inte skulle sitta helt fel just nu. Nej, verkligen inte.

B

Gårdagen erbjöd massa roliga saker. Eftersom min egna lilla Alexandra nu i dagarna fyllt det stora nummret 18 var syftet att fira henne. Först blev det staden med alla flickor, sitta och prata massa skit på ett fik och sedan åka buss hem. Under de knappa 20 minutrarna lyckades vi på något mirakulöst sätt förtära en hel chipspåse, hoppsan, så det kan gå. Sedan var det mat och grejer som gällde, lite lekar och massa fuldans. Helt galet, men ändå så jävla mysigt :)

Och jag har fått en spanjor! :D Han heter Marwin, så nu jävlar, han kommer inte få det lätt ;) Jag har bestämt mig för att han ska få kalla mig Sill haha, fan va kul jag kommer ha alltså! Nej, stackars kille


B

Hej, det är jag igen, jag vill bara berätta att jag vart ute och rest lite, för att komma till sans med mig själv liksom. Det var inte för att vi hade match långt åt helvete bort, nejdå. Vi åkte iaf till gotland, trevlans vare. Jag bestämde mig för att också ta en liten tripp till kanarieöarna när jag ändå var på gång, det ligger ju liksom på ungefär samma breddgrad.
Efter det åkte jag till Australien, det skulle tydligen vara fint och efter det tog jag en tripp Japan för att leka japan, det var kul! Sedan tog jag en liten omväg till Schweiz där jag klädde mig så fint i lederhausen och lärde mig att joddla. Efter det bar det av till Himalaya där jag besteg Mount Everest med stor trumf.
Efter det tog jag en tur till månen, första kvinnan på månen, status! Sedan var det hem som gällde, men jag har inte riktigt landat än känner jag.
Jag tror jag befinner mig nånstans bland molnen, liksom svävar runt där. Och jag känner när jag väl kommer på att jag faktiskt inte kan flyga, kommer jag att landa jävligt hårt. Känner att fysiken, kemin, engelskan och jag vet inte vad mer det var, under dagen har tyngt ner mig så att jag nu bollar omkring mitt mellan molnen och marken. Men men antar att livet har sin gilla gång...

Jag har inte någon aning om vad jag pratar om längre.

B

Sitter här och läser om Isaac Newton. Fysikboken verkar hylla honom som en av tidernas största forskare, aha, det borde göra honom till Håkans största idol. Själv är jag sådär måttligt intresserad av Newton och hans lagar, men det är rätt coolt att han gjort dom helt själv o att dom stämmer.

Tänk om man vore så smart alltså. Jag har bestämt mig för att jag ska ha hela kapitlet om Newton klart till på torsdag. Jag kan säga att jag klappar mig själv på axeln lite uppgivet och säger lycka till vid det påståendet. Haha kommer inte gå.

Sen vill jag skälla ut Helena som nästan säger hur det gick i Sverige-Canada matchen igår, fy på dig! Här har jag fått hela familjen att avge en tystnadsplikt så att dom inte ska avslöja resultatet eller vad som hänt, för att jag inte sett matchen och ska se den idag. Jag var lite trött och ville sova när matchen spelades, så vi spelade in den åt mig. Men vad händer inte sen? Jo men kommer då inte lilla Helena och ska avslöja vad som händer med ett inlägg på bloggen. Fy på dig. Det var tur att jag inte hann läsa inlägget iaf, det enda jag såg var något i stil med att Canada hade domarna med sig, men ändå, fy på Helena!

Och fy på Emelie, som nu kommer göra att jag ser lysande vit ut i skolan, eller ja, mer än vad jag gjorde innan. Jävla pepparkaka. Människor alltså. Fy på er alla.

The one, the only, the Bella

Jag är ju så kär! Hahaha peanut <3

http://www.youtube.com/watch?v=oQm_8vX3sYU

Jag var nyss ute och gick i kylan, med min hund såklart. Eftersom det är en sådär 4, 5, 10, 20, 40 000 grader kallt ute satte jag på mig ganska jätte mycket kläder. Ganska jätte mycket ja, jag såg väl ut som en vandrande michellin gubbe, förutom att min jacka var grå. Jag hade även dubbla vantar, och dom yttre var pappas gigantiska lovikavantar, så det såg ut som jag hade boxningshandskar på mig. 
Efter en veckas sjukdom, ser jag ju då inte heller så fräsch ut, med påsar under ögonen, inget smink, låter som en mistlur när jag andas för att jag är så förkyld. Och, som gräddet på moset, pricken över i:et, vad ni nu vill kalla det, så har jag en mössa på mig, men inte vilken mössa som helst, utan min fina ollonmössa, som är varm, anledningen till att jag har den på mig, men som tyvärr gör att man ser ut som ett ollon. Som ni kanske kan förstå, är jag inte vacker. 
Med mig, har jag min pimpade hund, som ser ut som en vandrande julgran. Eftersom hund stackaren är svart måste han ha många reflexer och ljus på sig, så att han syns i mörkret. Vi var radarparet alltså, oerhört sexiga. 

När jag sedan vaggar fram på trottoaren, tänker jag att det här är ett sådant tillfälle man inte vill stöta på fel person, alltså vem som helst egentligen, man vill inte att folk ska se en. Jag börjar då tänka på en speciell fel person och ser då att det kommer en cykel längre ned på gatan. När den kommer närmare ser jag att det är denna fela personen, som dessutom aldrig brukar träffa annars. Denna speciella person och jag har ett lite jobbigt förflutet, och varje gång jag ser honom vill jag visa hur bra jag har det utan honom. Att vagga fram låtandes som en mistlur, se ut som ett boxande michellin ollon med påsar under ögonen och finnar plus att släpa på tillhörande julbelysning är inte riktigt att imponera och visa hur bra jag har det. Fel person tittar på mig i ögonvrån, och jag går och tittar stint i marken framför mig, men känner att jag håller på att sjunka genom den. Jág ignorerar honom helt, låstas att jag går i mina egna tankar, jag vill inte riktig avslöja att jag just nu har en väldigt opålitlig målbrottsröst också.

Trevligt att ha ett sånt möte första gången man är ute i civilisationen på en vecka ungefär. Eller inte.

Hrm, är jag inne i ett känsligt stadie? Nej det är inte så att jag har haft feta humörssvängningarna idag och inte vetat om jag ska skratta eller gråta, det är inte så att jag blir helt lycklig när jag märker att titanic ska gå på trean klockan nio, för att jag då kan gråta med en anledning, och det är inte så att jag sen redan börjar gråta när filmen ska börja och my heart will go on spelas. Neeej som Emelie så fint skulle säga.

Så här sitter jag med tårar strömmandes nedför kinderna, och på något sätt är jag lycklig över det. Hrm, jag undrar om Matilda är den verkliga sadisten i vårat sällskap. Måste säga att jag tycker om mig själv ibland :) Och sen åker ju då jag o emelie till storstaden när de andra stackars satarna sitter och gör nationella provet, hihi, nej men oj så busigt av oss.

have det sjovt (mycket nöje på danska)

B