Varför kan inte folk bara lämna mig ifred?!

Ahora håller min kära far på att sjunga en sång han nyss kommit på till kattens ära
"Vaar är kissekissemissen, vaar är kissekissemissen" I en besvärande ljus tonart som får en att undra av vilket kön ens "pappa" egentligen är.

Och under tiden pappa går och sjunger sin så kallade skönsång, hörs en massa dunkanden från övervåningen. Efter en översiktlig inspektion hittar jag en av lillebrors vänner ihopkrupen på hallgolvet som, innan han hinner förklara orsaken till hans något udda valda plats att vara på, får en stor flygande kropp över sig (aka min lillebror) vilket förklarar det mystiska dunkandena.

Irriterad som jag redan är skakar jag på huvudet och går vidare, då jag hör lillebrors vän säga "Åh, vaselin, mmm Oliver ge mig lite" med en förförisk ton i rösten. Jag har nu också börjat betvivla min lillebroders sexualitet.

Min mamma sitter i samma stund som detta händer i extas och skriker till alla i huset att Nyköping är på tv och ska ivrigt diskutera med allt och alla som går förbi (tom hunden går an när ingen annan vill höra) om vad som kan vara orsaken till varför någon skulle vilja tända på Blue moon bar.

Och mitt i kalabaliken sitter en mycket frustrerad liten Bella och ska plugga fysik för glatta livet. Jag känner att en lägenhet inte skulle sitta helt fel just nu. Nej, verkligen inte.

B