Jag var nyss ute och gick i kylan, med min hund såklart. Eftersom det är en sådär 4, 5, 10, 20, 40 000 grader kallt ute satte jag på mig ganska jätte mycket kläder. Ganska jätte mycket ja, jag såg väl ut som en vandrande michellin gubbe, förutom att min jacka var grå. Jag hade även dubbla vantar, och dom yttre var pappas gigantiska lovikavantar, så det såg ut som jag hade boxningshandskar på mig. 
Efter en veckas sjukdom, ser jag ju då inte heller så fräsch ut, med påsar under ögonen, inget smink, låter som en mistlur när jag andas för att jag är så förkyld. Och, som gräddet på moset, pricken över i:et, vad ni nu vill kalla det, så har jag en mössa på mig, men inte vilken mössa som helst, utan min fina ollonmössa, som är varm, anledningen till att jag har den på mig, men som tyvärr gör att man ser ut som ett ollon. Som ni kanske kan förstå, är jag inte vacker. 
Med mig, har jag min pimpade hund, som ser ut som en vandrande julgran. Eftersom hund stackaren är svart måste han ha många reflexer och ljus på sig, så att han syns i mörkret. Vi var radarparet alltså, oerhört sexiga. 

När jag sedan vaggar fram på trottoaren, tänker jag att det här är ett sådant tillfälle man inte vill stöta på fel person, alltså vem som helst egentligen, man vill inte att folk ska se en. Jag börjar då tänka på en speciell fel person och ser då att det kommer en cykel längre ned på gatan. När den kommer närmare ser jag att det är denna fela personen, som dessutom aldrig brukar träffa annars. Denna speciella person och jag har ett lite jobbigt förflutet, och varje gång jag ser honom vill jag visa hur bra jag har det utan honom. Att vagga fram låtandes som en mistlur, se ut som ett boxande michellin ollon med påsar under ögonen och finnar plus att släpa på tillhörande julbelysning är inte riktigt att imponera och visa hur bra jag har det. Fel person tittar på mig i ögonvrån, och jag går och tittar stint i marken framför mig, men känner att jag håller på att sjunka genom den. Jág ignorerar honom helt, låstas att jag går i mina egna tankar, jag vill inte riktig avslöja att jag just nu har en väldigt opålitlig målbrottsröst också.

Trevligt att ha ett sånt möte första gången man är ute i civilisationen på en vecka ungefär. Eller inte.