Vad är grejen med mitt humör? Jävla vemod som jämt smyger sig på. Varför blir jag nedstämd så fort man pratar om nåt kul? Allt kan kännas bra. Man har gjort det där jobbiga provet och det gick helt okej. Man har mycket roligt att se fram emot, inget kommande krävande skolarbete eller något annat som man borde göra. Allt är bara skönt och man sitter och planerar roliga saker som man kan se fram emot. Men ändå är det nåt som inte känns bra. Något som letar sig fram, som finns där bakom hela tiden men som jag inte vet vad det är. Nån jävla jobbig känsla som bara kan gå och dö och som jag inte orkar med.