Vad är det med mig? I'm not myself these days. Jag bara avbryter folk hej vilt i deras konversationer för att jag kommer på något enormt roligt att sticka in med. Okej, det är verkligen enormt roligt men man avbryter inte folk på det viset bara sådär. Mina egna vänner. M, jag kände att du utsattes extra idag. Jag är ledsen. Och vart kom all denna rolighet ifrån i dessa dystra tider?

   Jag har dessutom inte börjt plugga för fysikprovet som kommer snart. Inte räknar jag matte heller som jag ligger grymt mycket efter i. Bättre än så här kan jag.
   Att jag blockar människor hej vilt på msn, ta det inte personligt. Jag orkar bara inte prata med er.
    Vart kommer hetsätningen av knäckemackor ifrån? Det är inte okej!
Varför trycker jag i mig en hel avokado när den bara är äcklig och Avogadro skulle sitta mycket bättre?
    Jag pratar om ointressanta saker och är kort i mun till mina älskade med människor. K, jag har nog bara sagt en enda mening till dig på 2 dagar. Inte okej!


Det känns som jag har ett litet privat jävla moln över mig som följer mig vart jag än går.
   Fg has so got me down.

Vad jag lärt mig på sistonde:
Så länge man landar på sina fötter klarar man sig inte.

/ Helemo