I ensamhetens tid
Nu när jag ligger här i min ensamhet och mitt halsont börjar övergå i snor (vilket är positivt) får jag mycket tid till att fundera.
Och en tanke som jag nog aldrig kommer få svar på, eller kanske inte heller vill få svar på nådde mig idag än en gång.
Denna fundering återkommer lite då och då. Eftersom att jag inte vill nämna några namn eller peka ut någon eller några låter jag er förbli omedvetna om vilket samhälle jag syftar på. Eller så har ni själva märkt det.
Jo så här är det, det finns ett litet samhälle, en stad där dess invånare är väldigt självgoda. Men hur kan det komma sig? Dessa människor är egentligen en minoritet. Dom tycker verkligen att dom är störst, bäst och vackrast. Varför? Vad finns i deras dricksvatten?
/ Helena. (Ja, jag har tråkigt därav en himla massa bloggande)
Dags för spetty att göra ett litet reportage om saken kanske? För allmänhetens bästa liksom