Som alla kanske noterat var dagens väder inte fy skam. Jag uttnyttjade detta till max genom att ligga ute på min veranda, lyssna på bra musik och bara njuta av solen. När jag ligger där och tycker att jag har det som bäst börjar ett oidentifierbart tjutande tränga sig igenom mitt headset där lasse ylar för fullt. Jag tar ut en plupp, inget hörs. Aja tänker jag, det var väl bara nåt som grannen höll på med.

Jag fortsätter den jobbiga uppgiften att sola när tjutandet kommer tillbaka. Återigen tar jag ut pluppen, snabbare den här gången för att höra vart det oerhört jobbiga ljudet kommer ifrån. Så snart jag tagit ur den, slutar tjutandet. Hrm, jag börjar bli irriterad.

Jag har pluppen ute ur örat en stund, och snart kommer ljudet tillbaka. Det är inte från grannen det kommer, det är innifrån mitt hus, min brandvarnare är i fullgång med att göra vad den gör bäst, tjuta. Men, det är inte en sån där vanlig brandsignal, nej, det är antingen korta tjut, eller långa tjut, ibland piper den bara till. Jag och min einstein smarta hjärna listar ut att batterierna måste börja ta slut. Nöjd med att funnit källan till ljudet återgår jag till mitt höga musiklyssnande.

Men brandvarnar helvetet vill inte sluta låta. Jag blir lite arg, men jag orkar inte gå och ta ner den för att tysta ner den en gång för alla. Den fortsätter sina retsamma tjut, några korta, några plågsamt långa och några som knappt inte existerar, men ändå finns där och tillslut får jag nog och går och plockar ner skiten.

Ah, åter till lugnet på min altan. Trodde jag. Pip, PIP, pip, PIIIIP. Den jäveln fortsätter pipa, den hånar mig, retar mig där den ligger på kistan i hallen. Om den hade haft ögon så lovar jag att dom skulle tittat ondskefullt på mig och om den hade haft mun skulle ett ondskefullt skratt kommit ur den. Jag trodde det skulle vara slut på tjutet bara jag tog ner den, men nej. Jag vet inte vad jag ska göra, jag börjar slita i mitt orangea hår, stora tussar faller av, jag vankar av och an, vet inte vad jag ska ta mig till, den bara piper och piper. 

Tillslut, och jag ska säga att det var tur för jag var påväg ner i källaren för att hämta hammaren och slå sönder skiten, kommer mamma hem. Min räddare! Mamma går fram till brandvarnaren och jag förklarar förtvivlat att jag inte får den att sluta låta. Mamma öppnar upp en ganska synlig lucka på undersidan av brandvarnaren och plockar ur batterierna vilket får det outhärdliga tjutandet jag fått höra på i en timme att sluta tvärt.

Ah, man kanske ska plocka ur batterierna. Lommet går jag och min einstein smarta hjärna tillbaka till altanen för att fortsätta solandet och musik lyssnandet där vi slutade, med en liiiiten törn på självförtroendet.

B