Här sitter jag och verkligen försöker studera spanska. Men min kropp tar som vanligt till ett flertal överslagshandlingar. Som det här välbehövliga blogginlägget för att ge ett exempel. Usch jag kan inte använda substantivet exempel längre. Min hjärna kopplar det till tyrannen Linnéa som med alla sina exempel demonsterar derivata på svarta tavlan. (okej, vi har ingen svart tavla, ville bara förstärka hur illa jag har det.)  Linnéa är en ond matte- och kemilärare med ett enda mål: Knäcka oss redan svaga, osäkra ungdomar.  
   

Hade en liten överslagshandling för en stund sedan. På ena sidan av mig låg spanskaboken, på den andra biologiboken. Jag började våndas över vilken av de underbara böckerna jag skulle välja. Spanska - icke användbart i Norden.  Biologi, inriktat evolution - kan lika gärna vara påhitt. Medan jag sitter där kommer mamma upp från tvättstugan och säger att jag hängt upp tvätten fel. Jag måste göra om det. Och sockerkakan som jag nyligen bakat blev inte tillräckligt "Fluffig". Det blev för mycket. Jag visste inte vilken av alla saker jag skulle börja att ta itu med, då slog överslagshandlingscentrar på!
Jag lät Pete Doherty förgylla en av mina timmar. Hur kunde jag leva i 16 år utan hans musik frågar jag mig ibland. Men jag har kommit fram till att det var inget liv, det var bara en existens.

/ H.M