Årets sista prov är gjort men det är något som ändå inte känns bra.  En gnagande ångest har tagit över min mage. Jag är stressad över något jag inte vet vad det är. Känns också som jag skulle kunnat gjort mer under höstterminen. Eller egentligen inte, men ändå. Jag behöver ett mål med mitt liv. Känns som jag kommit in i någon sorts 17årskris. Jag känner att jag börjar bli gammal. Allt jag vill göra i mitt liv hinns inte med. Snart är jag 30! Framåt 25 kanske jag är klar med någon utbildning efter det vill jag bo ett år i Spanien och sedan vill jag ut och se mig om i den stora vida världen. När jag sen är klar med att utforska de andra kontinenterna är jag säkert mellan 30-35. Då måste jag hinna få barn, köpa villa och skaffa volvo. Då har jag inte längre tid för mig själv. Sedan går jag i pansion. Spelar golf och hoppas på att någon hälsar på mig om dagarna. Efter det kommer döden och hämtar mig.
    Fast jag kan ju se fram emot mitt nästa liv där jag ska bli ett värmegolv. Och livet efter det då jag ska äta och bli fet. 

     Jag närmare 80

 
/ Helena Molin