Ja så sa mor min idag. Vi satt och diskuterade inköpslista till julen och jag var på väldigt bra humör. Mamma noterade detta. Jag har tydligen varit lättretlig, okapabel till att vara trevlig, ohjälpsam och väldigt dyster. Nedstämd och irritabel helt enkelt. Vi kom fram till att det var skolan som försatte mig i detta mörker. Men nu med mindre saker på hjärnan och ett lättare sinne kan jag bli normal igen. Det går faktiskt att kommunicera med mig nu.
    Förutom att jag blivit mycket mer gladlynt påpekade hon också att jag har ett väldigt  intressant kroppsspråk med mina fingrar. Jag kan inte prata utan att gestikulera med fingrarna och detta skyller jag på mina Spettytjejer. Det började smått med "dra i skägget" när man tänker, men nu har det övergått till ett mycket bredare urval av gester....

/ H.M