Kunde ha varit buongiorno, men nej.

Jag känner att jag bara sitter och växer på bredden för varje dag som går.
Psykiskt sett bryts jag ner i samma takt som mina muskler, dvs fort.

Lyckan är långt bort när jag ser glada löpare och cyklister svischa förbi mitt fönster.

Gör mig frisk.
Gör mig pigg.
Gör det nu.


/E

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0