Imorgon åker jag norrut. Dalarna har saknar mig, och jag tror att känslan är ömsesidigt.
Men jag måste medge att det finns ett problem; en fyra timmars bilresa.

Tro mig, jag är inte den som bangar att sitta i min egna värld med iPod i stunder som denna, men den här gången är jag nästan... orolig?

Saken är den att jag inte varit "ensam" på en lång tid. En för lång tid. Jag är en sån person som måste vara ensam då och då, men nu är jag helt avvand med det. För guds skull, jag kommer ju sitta och storböla över ingenting!

Min sentimentala sida har totalt tagit över mina sinnen. Något som jag oftast trivs med, då jag innerst inne är en gråtmild, dumglad person. Men nu.. nja. Jag är ju så jävla nöjd, men ändå tar jag varje tillfälle i akt att få gråta en skvätt.

Hur jag ska lösa det här vet jag inte. Något jag däremot vet är att så fort min kära iPod shufflar fram With Or Without You  (eller någon annan låt för den delen) så kommer jag vara så knäckt. Dagens fakta.

Grattis, eller snarare Beklagar, nu känner ni mig lite bättre.
/E(mo)