Detta inlägg tillägnar jag min älskade bror!
För att ni ska få lite kött på benen, lite fakta. Vi kallar honom A. Han är i 15 års åldern, trotsålderns går mot sitt slut och jag kan idag erkänna inför folk (sometimes) att vi tillhör samma släktträd. I dag kom han hem med blodiga byxor...

... Han och hans kära vän, i kan kalla honom T skulle bege sig för att göra Nyköping och inhandla byxor. T har på sig en stor orange jacka i modellen "fjällräven". Fordon: den lilla klassiska trampmopeden.
Föreställ er nu:
T och min bror sätter sig på det lilla fordonet och medan T försöker trampa igång den frågar A var han ska göra av benen. Han drar slutsatsen av att det enda sättet är att lyfta dom rakt ut och upp. Detta resulterar i obalans och sedan att A och T och den lilla trampmopeden faller omkull. Behöver jag säga att det få åskådarna de hade fällde en glädje tår eller två.
Tyvärr blev det, blod, trasiga jeans och inget byxköp för A medan T undkom med endast den pinsamma situationen till minne.

Tack för att du mitt i alla spanska fick mig att inse att utanför dörrarna finns det ett liv utan svårigheter...