Jag vill tillägna detta inlägg till min egen lilla solstråle, som jag alltid hade med mig de få gånger jag lagade mat, som jag trodde alltid skulle påminna mig om mina vänners givmildhet, som jag kunde finna mig själv betrakta, bara för att han var så vacker, som jag inte behövde prata med, och inte kunde prata med, som jag bara kunde liksom, vara med, men som idag tragiskt nog inte finns bland oss. Jag pratar såklart om min kära fisk Torkel.
Du gick tragiskt bort under tiden jag var borta i Spanien, jag fick inte ens vara med på din fina begravning, där du av min mamma fördes ned i kloakerna för att förenas med det vattnet vari du en gång i föddes. Jag har hört att det var en fin begravning, jag slår vad om att kistan i form av en kopp var en mycket komfortabel sista viloplats här hemma.
Men det tar inte bort det faktum att du inte finns kvar.
Jag saknar dig, du var den finaste fisken jag någonsin haft.
Jag hoppas att du nu har funnit frid.

R.I.P Torkel
11/8 2008 - 2/2 2009


En mycket sorgsen
B