Två veckor utan träning har satt sina spår.
Två veckor med alldeles för mycket mat.
Två veckor med äcklande föda.
Två veckor att samla fett på.

Visst, jag gick väl några 10tal mil i Rom, men so what?
Jag äcklas av denna kropp jag är fast i, och är fast besluten att ta tag i mig själv och mitt fett och göra något åt det här. Det är ju för jävligt. Nej. Nu har jag fått nog.

Jag ska bara springa och succesivt bygga upp en form som är så makalös. Springa och träna tills jag spyr. Springa bort alla tankar i mitt huvud som bara får mig må dåligt hela tiden och allting som inte funkar. Springa tills sommaren kommer hit. Springa tills jag har kommit till en ny nivå i mitt liv och släppa allt annat. Springa bort stress och aggressioner och allt däremellan. Jag är trött på skiten som är delvis självorsakad. Jag är less på det och jag vill bort.



Visst, lätt att sitta och ge sig själv ett pep-talk, men tja, bättre än ingenting.
Dags att förvandla orden till handling, Emelie.

Och förresten så saknar jag mina kamrater Kajsa, Helena, Isabella, Burka och Matilda.
Jag är i behov av intelligensvakuum, matkoma och dålig humor!

/E